Så vänstervidet skrev jag

I en gammal bok hittar jag en saga som jag nästan glömt att jag skrivit. Den handlar om den lille pojken Perka som hamnar i en besprutad skog och förlorar rösten. Han sliter av sej kläderna och försöker gömma sej i den rike herr Vedes bil och blir adopterad av herr Vede som tror att hans hustru äntligen fött honom en arvtagare. Herr Vede sätter honom i skolan,

Det var en superöverklasskola, där bara riktigt rika människors barn fick gå. Där satt han nu bland en massa rikemansbarn och skulle lära sej sånt som rikemansbarn ska kunna. De andra barnen hade redan lärt sej ganska mycket och svarade rätt på alla frågor. Till exempel:

– Vad är demokrati? sa läaren.

– Det är när bara direktörerna får bestämma, sa en pojke.

– Det är rätt, sa läraren. Och vad står det i lagen?

– Där står det, sa en flicka, att de rika får stjäla från de fattiga, men de fattiga får inte stjäla från de rika.

– Bra! sa läraren.

Perka lyssnade häpet. Det där var ju tokigt och tvärtom alltihop. Han försökte säga det, men rösten bar inte.

Sen skulle de öva sig i skrivning. Läraren skrev före på gröna tavlan med riktigt vackra bokstäver:

Fattiga ska vara fattiga.

Det skulle barnen skriva hundra gånger i sina skrivböcker. Perka skrev ingenting. Han satt och var arg. Varför skulle fattiga vara fattiga? Var det rättvist det?

När alla barnen utom Perka skrivit färdigt tog läraren kritan och skrev på gröna tavlan:

Arbetare är dumma i huvet, annars skulle de vara direktörer.

Även det skulle barnen skriva hundra gånger i sina skrivböcker. Perka skrev ingenting. Nu var han ännu argare. Fick han bara tillbaka rösten skulle han nog säga några riktiga sanningar till den där läraren.

Hemma var fru Vede bekymrad.

– Det går visst inget vidare för min lilla bulleribumsing i skolan, sa hon.

– Strunt i det! sa herr Vede. Han har ju rika föräldrar, så han får bra betyg ändå.

Ja, så där enkelriktat vänstervridet skrev jag en gång i tiden. Det gör jag inte längre. Det är ju ingen mening med att börja på en bok när man som åldring sitter i dödens väntrum och inte vet om man kommer att vakna nästa morgon och kan skriva färdigt.