Ett nöje som fler borde få del av

Jag vet hur begåvad dagsvers ser ut. Den får jag från poeten Ove Klinthäll. Han dräller verser omkring sej varje dag och jag hoppas han lägger ut dom på webben och inte bara skickar dom till vänner och bekanta. Han är ett nöje att läsa. Till exempel:

Stjärnor blinkar varmt i natten –

fast det är så himla kallt –

över landets land och vatten

över skog… ja, överallt.

Ack, jag borde kunna tänka

något orjinellt om kloten

som jag ser på himlen blänka,

men jag är för tom i roten.

Helt tom i roten är man nog inte om man kan yttra sej så här på vers:

Religionerna ställer förfärliga krav,

är ofta nog mörka och trista.

De präglar sitt folk tills det sänks i sin grav

i en prästerskapsgodtagen kista,

samt hotas, dessvärre, när detta har skett

att gå till ett kärlekslöst helvete hett.

Om jag vore en mer karismatisk person,

ja, då skulle jag skapa en glad roligion.

Och apropå religioner:

På håll hör jag prästen i radioandakten

predika beskedligt om skönhet och under.

Ser han ej hatet och människoslakten,

hör han då inte kanonernas dunder?

Mängder av människor dödas och såras,

tillgång på människo-blodstänk är god,

men prästen han talar så ögonen tåras

om Jesu, vår frälsares, dyrbara blod.

Om vardagslivets fröjder och bekymmer diktar han också. En del av hans verser går att sjunga. Här har han nog haft Evert Taubes Sololá i bakhuvudet:

En herre blåser ut sitt ljus på kvällen

och går till sängs och tycker det är bra.

Där ligger redan frun som heter Ellen

och hon är kurvig, vacker ung å gla.

Han trevar lätt på frun på vissa ställen

och mot förmodan gör hon vad hon ska,

så strax därefter så blir hon på smällen,

men var det meningen? Nå, vad vet ja?

Att läsa begåvad dagsvers är ett nöje som jag unnar mina medmänniskor. Vem som helst borde kunna börja dagen med att läsa en klinthällvers. Alldeles gratis. Hur många nöjen är det nuförtiden? Ut med Klinthäll på webben!