onsdag 25 november 2015

Demokrati kräver socialism!


En fråga tränger sig på: Hur läng ska vi stå ut med monopoliseringen i näringslivet?
Fyra storbanker kontrollerar finansvärlden. Några få familjer äger svensk industri. Livsmedelshandeln har fyra mäktiga aktörer. Några få familjer äger den dominerande svenska pressen. Ägandet ger makt.
Demokratin borde kräva att vi alla var ägare och därmed att vi alla hade makt.
Demokrati kräver socialism.
Vad väntar vi på?   

lördag 21 november 2015

Låt kungen bli den sista!


Jag är (naturligtvis) medlem i Republikanska föreningen. I dess tidskrift Reform läser jag att fyra partier – Sossarna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Folkpartiet – skrivit en gemensam motion i riksdagen om att avskaffa monarkin.
Konstigt att den nyheten inte nått mej i den övriga pressen eller i radio-teve?
Nåja, jag läser vidare i Reform och får veta att anslaget till kungahuset, det såkallade apanaget, höjs med 7,8 miljoner nästa år.
I en intervju med Landets Fria Tidning är Republikanska föreningens ordförande Yasmine Larsson mycket kritisk: "Skattebetalarnas pengar kan och ska användas till bättre saker än att finansiera en familjs lyxsliv."
Republikansk föreningen har drygt elvatusen medlemmar. Är du inte en av dom? De kan du bli genom att anmäla dej och samtidigt betala 200 kronor för 2016 via föreningens webbplats repf.se/bli-medlem.
Att befria Sverige från kungadömet betyder samtidigt att ge kungen och drottningen den frihet som varje svensk medborgare bör ha.
I dag har kungen och drottningen till exempel inte religionsfrihet. Grundlagen föreskriver att de måste tro på Gud och förkasta alla andra trosläror än den evangelisk-lutherska.
I en krönika i Metro skrev Lisa Magnusson: Monarkin är ovärdig demokratin. Den är ovärdig de personer som varken har valt sin position eller kan frånsäga sig den. Låt Bernadottarna behålla slottet och alla hundratals skattemiljoner. Men den sittande regenten måste bli den sista.
Så generös skulle jag inte vara om jag hade något att säga till om. Men den sista meningen ställer jag upp på.
Låt den sittande regenten bli den sista!


tisdag 17 november 2015

Mycket Hitler i teve nuförtiden


Kloka föräldrar hindrade mej från att bli nazist. Det var 1939. Jag var 14 år och duktig i skolan. Vilket detta år betydde att jag lärde mej tala tyska tämligen flytande. För tyska var det språk man pluggade i svenska skolor på Hitlers tid.
Av någon anledning är det mycket Hitler i teve i dessa dagar. I mitt minne dyker det upp melodier och sånger från den tiden. Balt flattern Hitlers Fahnen über alle Strassen… Jag kan komma på mej själv med att gå och nynna Die Fahne hoch… För det var ju fina melodier som förtryckarna alltid har till sina sånger.
Jag rycktes med. Vi hörde Hitler tala – eller rättare sagt vråla – i radion. Jag var den enda i familjen som förstod en del vad han sa, för mina föräldrar kunde inga främmande språk.
Men en sak visste de: Hitler skulle man ta avstånd ifrån vad han än sa och vad han än försökte inbilla en.
Den svenska arbetarklasen skrattade åt Hitler och hans vrålande. Så gjorde vi hos oss, söder om Slussen. Men på Östermalm hade Hitler gott om beundrare och supporters.
Mina föräldrar lärde mej att ta avstånd från dem – och gav mej samtidigt ett klassmedvetande som präglat mitt framtida skrivande.

tisdag 10 november 2015

Låt oss bli gårdsmusikanter!


Vi trubadurer har det inte lätt. Vi sjunger och spelar men får knappt betalt så det räcker till nya strängar på lutan. Det vet kollegan Ove Klinthäll, som klagar genom att förvränga en av våra vanligaste trudelutter:

Grevinnan hon satt som ett höns där
på slottet och brände porslin.
Hon skrek till sin man: "Pelle Jöns där,
ryck opp dej, försök och va fin!
En greve ska skramla med svärdet
och skratta ett vansinnigt skratt!
Men svärdet, var är det? Du bär det
ju vare sej dag eller natt!"

Ack, greven var hunsad och kuvad,
försiktig och färglös och grå
och tyst, men nog tänkte han: "Hu vad
en del mänskor kan hålla på!
Om hon bara hostar en till sån
där gliring, så drar jag min kniv!
Den helvetes karln Ruben Nilsson
har helt spolierat mitt liv!"


Se där, nu har vi en sång till förutom de hundratals som vi redan kan. Jag tror jag ska föreslå Ove att vi slår oss ihop och blir gårdsmusikanter. Såna fanns i min barndom. Vart har de tagit vägen?
Det var så festligt. Musikanterna dök upp på varenda bakgård i stan. Hemmafruarna låg i fönstren och kastade ner femöringar inslagna i papper. Nu finns det inga femöringar men kronor går ju lika bra.  

lördag 7 november 2015

God natt! Sov gott!


Nu blir det ingen blogg i dag
för trött och ganska sjuk är jag.
Jag återkommer, kan jag lova,
men nu så vill jag bara sova.
God natt! och Sov gott! hälsar jag
och sover bort en regnig dag.
                 SVEN W-m

fredag 6 november 2015

Vad vilja Socialdemokraterna?


I dag är det den 6 november, den dag då Kung Gustav II Adolf år 1632 blev dödad i Lützens dimmor. Ja, det där vet du, för du har väl gått i skolan. Där fick man – åtminstone på min tid – lära sej att Gustav den andre Adolf var en hjältemodig kung som bidrog till att "ärat vårt namn flög över jorden".
I själva verket var han en skurk och krigsförbrytare som gjorde namnet Sverige hatat och föraktat av alla folk runt Östersjön.
Men det behöver vi inte gå in på här. Det viktiga är att hans namn blivit förknippat med 6 november för alla skolbarn i långa tider.
I min barndom fick vi en tårtbit i skolan för att hedra hans minne.

Den 6 november skulle kunna förknippas med ett annat namn: skräddarmästaren och agitatorn August Palm, grundaren av den svenska arbetarrörelsen.
Det var den 6 november 1881 som August Palm höll sitt första offentliga tal i Sverige. Ämnet för talet var ”Vad vilja socialisterna”.  I hans manuskript var rubriken ”Vad vilja socialdemokraterna?”
Det blev inledningen till det som senare ledde till bildandet av Socialdemokratiska arbetarpartiet. Ett parti som kom att prägla Sveriges utveckling under mer än 100 år. Den svenska modellen kom att bli ett begrepp inte bara i vårt land utan i stora delar av världen
Sverige är världens bästa land att leva i. Det har det blivit under socialdemokratisk ledning. Men vart är vi nu på väg?
Frågan är befogad. Och den aktualiserar på nytt Mäster Palms fråga, nu riktad till Stefan Löfven:
Vad vilja Socialdemokraterna?
Den frågan skulle jag vilja ha ett utförligt och detaljerat svar på.