Hur gör man som författare?

I går kväll visade Sveriges främsta deckarförfattare upp sej i TV. Bra, jag tog fram block och penna och tänkte lära mej hur man skriver lönsamma deckare. Men nej, där blev bara en massa personligt trams – ingenting om jobbet.

Jag har skrivit många böcker. Alltså haft många idéer. Ja just haft - nu har jag inga. Är det kanske så att varje författare har ett idéförråd som tar slut när det är avverkat? Så känns det för mej just nu.

Så du som gillar mina böcker – gå tillbaka till Trälarna, dom tog mej tio år att skriva och tål att läsas om. Säkert kan du också hitta något som du missat bland mina nära hundra böcker.

Någon ny bok av mej blir det nog inte. I går tänkte jag börja på en ny men körde fast.

Nu står jag här och är lika hjälplös som för sjuttifem år sedan när jag satte första papperet i en lånad skrivmaskin och ville bli författare. Och frågade: Hur gör man?

Det finns en gammal författarregel: Skriv den bok du helst skulle vilja läsa! Jag letade fram ett gammalt manus som skulle ha blivit en deckare. Det inleds med att en kvinna ser sitt offer långsamt förlora sitt blod – fyra och en halv liter blod ska rinna ut genom uppskurna ådror på offrets handleder. Det skulle ta tid och bli spännande.  

Det var inte den berättelse jag helst skulle vilja läsa. Det var den berättelse jag trodde att andra skulle vilja läsa. Jag hade alltså börjat fnaska. Börjat skriva en berättelse jag trodde skulle vara lätt att sälja.

Jag höll på att bli kommersiell. Men körde fast. Om jag fortsatt på den berättelsen skulle jag ha förlorat min skrivarheder.

Att jag kunde behålla denna heder berodde på att jag inte behöver tjäna pengar. Jag är pensionär och lever på min ATP. Tolvtusen i månaden efter skatt räcker till hyra, käk och telefon.

Hedern är alltså beroende av pengar. Vilken taskig upptäckt!