Är dagens ungdom lika hjälplös?

Dagens ord är hjälplöshet. I varje fall för denne gamling som knappt kan ta sej från sängen till balkongen utan hjälp av kryckor och rullator. Han har allt vad han behöver – men inte förmågan att glädjas över det!

Han är rent kroppsligt frisk och sover gott om natten. Vaknar om morgonen, sätter fötterna i golvet och undrar vad det är för mening med att stiga upp till ännu en dag av ödslig ensamhet.

Men hur ensam är han? Det tycks i varje fall finnas en som delar hans tankar och erfarenheter och det är poeten Ove Klinthäll som hör av sej med dessa rimmade rader:

På pengar här i världen tycks det inte va nån brist,

det är ju lätt att se ifall man tittar sej omkring.

En del har rent barbariskt mycket, det är sant och visst,

men andra, däremot, har knappast inte någonting.

Nog kan vi väl va ense om att det är något fel att

allt det som finns i världen är så gräsligt felfördelat?

Så – fattigdom och svält och armod, allt ska bort – nu kör vi!

De finns oändligt mycket som ska göras – men hur gör vi?

Frågan hänger i luften – obesvarad. Hjälplöshet är ordet som blir kvar. Vi är hjälplösa. Men hur kan det vara så? Hur fan kan världens folk stå ut med kapitalismen, låta den fortsätta att dominera oss och ruinera oss? Var finns den Che Guevara som får oss på fötter och leder vårt uppror?  

Frågan går till dagens ungdom: Det finns oändligt mycket som ska göras – men hur gör ni?