Sluta att se upp till USA!

Mänskliga rättigheter släpar efter i USA, läser jag i Flamman 21 maj. I USA lever 66 miljoner människor under fattigdomsstrecket och 51 procent av elever i offentliga skolor är fattiga. Över 50 miljoner människor har ingen sjukförsäkring och lika många en otillräcklig.

Det är särskilt illa för de fattiga. Afroamerikaner och andra marginaliserade grupper har liten tillgång till läkarvård. Kvinnorna har i snitt 22 procent lägre löner än män för samma jobb.  

I USA drivs fängelser som privat företagsamhet. De gynnas ju fler fångarna blir. USA lär ha 2,3 miljoner frihetsberövade, världens högsta fångtal.

I USA tvingas omkring hundratusen invandrarbarn och afroamerikanska barn att arbeta utan något samhälleligt skydd. I jordbruket arbetar de tio eller fler timmar om dagen och förgiftas av bekämpningsmedel och blir sjuka av värme och skador, blir handikappade eller dör.

Det behövs en internationell rörelse i solidaritet med den folkliga kampen i USA, för att bryta mediernas tystnad och fördöma landets systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna.

Men vi får ju så mycket gott från USA? Jazzmusik och annan kultur! Hur ska vi kunna klandra ett land som…

Jo, tänk klassmässigt! USA är, som andra länder, ett klassamhälle. Den kultur vi sätter värde på och importerar är den amerikanska underklassens kultur. Jazzen föddes på gatan hos arbetare eller bostadslösa. Sen har den tagits upp och exploaterats av kommersiella krafter, men ursprunget är proletärt.

USA har en skicklig överklass som kan ta åt sej allt som går att tjäna pengar på.  

Om dessa pengar fick gå till att göra tillvaron dräglig för landets fattiga, skulle allt vara ok.

Men så är det sannerligen inte!