Det berättas någonstans ifrån att en barnsköterska satt och
tröstade ett barn och sa:
– Inte ska du gråta, lille vän. Se så, nu
torkar vi bort tårarna. Och så snyter vi oss, fräs duktigt nu!
Detta såg en ekonom. Han tog fram sin
miniräknare och började kolla möjligheterna till rationalisering. Sen gick han
hem och skrev en artikel där han visade att det sköterskan sagt till 1 st barn
kunde sägas 10 gånger till 10 st barn på samma tid. Om man drog ut det väsentliga
av det: Gråt inte! Fräs!
Alltså fyra stavelser i stället för fyrtio.
Om man ställde gråtande barn på rad borde man kunna trösta tio barn på samma
tid med tio gånger fyra stavelser: Gråt inte! Fräs! Gånger 10 = 40.
Artikeln fick mycket beröm i fackpressen och
på handelshögskolan. Regeringen beordrade kommunerna att tillämpa metoden och
friställa nio av tio dagispersonal. Det blev en rejäl besparing.
Men ute i landet märkte man snart att metoden
var kass. Den vägrade fungera av den enkla anledningen att barnen vägrade gråta
samtidigt. Det gick inte att ställa gråtande barn på rad.
Av detta kan man lära att inte lita på
ekonomer. Om man nu har gjort det. Människans handlande kan inte förutses av
specialister. Vi har fantasi. Vi är oberäkneliga. Vi gör som vi vill – den ena
si, den andra så. Vi är mänskliga. Det kan man vara glad för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar