Vi är härligt oberäkneliga!

Det berättas någonstans ifrån att en barnsköterska satt och tröstade ett barn och sa:

– Inte ska du gråta, lille vän. Se så, nu torkar vi bort tårarna. Och så snyter vi oss, fräs duktigt nu!

Detta såg en ekonom. Han tog fram sin miniräknare och började kolla möjligheterna till rationalisering. Sen gick han hem och skrev en artikel där han visade att det sköterskan sagt till 1 st barn kunde sägas 10 gånger till 10 st barn på samma tid. Om man drog ut det väsentliga av det: Gråt inte! Fräs!

Alltså fyra stavelser i stället för fyrtio. Om man ställde gråtande barn på rad borde man kunna trösta tio barn på samma tid med tio gånger fyra stavelser: Gråt inte! Fräs! Gånger 10 = 40.

Artikeln fick mycket beröm i fackpressen och på handelshögskolan. Regeringen beordrade kommunerna att tillämpa metoden och friställa nio av tio dagispersonal. Det blev en rejäl besparing.

Men ute i landet märkte man snart att metoden var kass. Den vägrade fungera av den enkla anledningen att barnen vägrade gråta samtidigt. Det gick inte att ställa gråtande barn på rad.

Av detta kan man lära att inte lita på ekonomer. Om man nu har gjort det. Människans handlande kan inte förutses av specialister. Vi har fantasi. Vi är oberäkneliga. Vi gör som vi vill – den ena si, den andra så. Vi är mänskliga. Det kan man vara glad för.