Böcker med stora upplagor

– Jaså, du är författare du. Vad skriver du då för nånting?

– Jag skriver läroböcker.

– Kan det vara nånting det?

– Ja, det är de verkliga bästsäljarna det. Vi har hundratusen ungar i varje årskurs. Läroböcker säljs alltid ut.

– Men är det inte svårt att skriva för barn?

– Barn?

– Ja, det är väl barn som ska läsa dina böcker.

– Ja, men det är inte barn som sa köpa dom. Det gör lärarna. Därför skriver jag för lärarna förstås.

– Ajaj du.

– Barn vet jag inte mycket om.

– Men lärarkåren känner du till? Kan du beskriva dagens lärare sådär i korthet?

– Nja... För det första är han folkpartist... nä, liberal heter det nuförtiden, liberal eller högerman är han. I varje fall läser han Svenska Dagbladet. Han kommer från socialgrupp ett eller tvåochenhalv. Om han har några åsikter så anknyter dom till hans ämne – i övrigt har han inga åsikter, bara sympatier.

– Vad är det för skillnad?

– Man kan kanske säja så här. En åsikt ställer krav på ett slags ärlighet. Den som ha en åsikt kan aldrig följa en läroplan som är resultatet av politiska kompromisser. Vidare har en lärare en utpräglad yrkesstolthet. Outbildade vikarier är det värsta han vet. Dom kan ha nya friska idéer som stör livet i skolan. Dessutom sänker dom läraryrkets anseende. Han är alltså stolt över att tillhöra en av de mest konservativa institutionerna i samhället.

– Du får det att låta rätt jävligt. Än du själv då? Du arbetar ju i samma institution när du skriver läroböcker.

– Ja. Man blir cynisk med åren. Man skäms ibland, men man måste ju leva. Och som sagt, upplagorna är stora...

– Hm... man kanske borde pröva på. Hur gör man?

– Först väljer man ett ämne och en årskurs. Sen läser man läroplanen. Sen håller man hela tiden lärarna i tankarna – inte barnen. Låt oss säga att det rör sej om samhällskunskap. Då samlar man alla fakta som kursplanen kräver. Siffrorna håller man lite aktuellare än i de böcker som redan finns. Sen talar man om liberalismens insatser i det svenska samhällets omdaning. Snackar lite om Näringslivet. Petar in lite om KDS. Redogör knappt men hövligt för den socialdemokratiska eran. Aktar sej noga för kommunismen. Avrundar med att vi är bäst i världen.

– Det där verkar ju inte så svårt.

– Nä, men på senare tid har tidningarna börjat recensera läroböcker. Nu måste man följa pressen för att se vilka åsikter som är på modet.

– Får jag gissa. Just nu är det objektiviteten i religionen va?

– Nä, det var förra året det. Dom läroböckerna har just kommit ut.

– Jaha. Och vad är det som är på modet i år då?

– Könsrollerna naturligtvis. Det är den verkliga guldgruvan det. Dom kommer jag att tjäna en bra hacka på. Sen dom dök upp har alla läroböcker blivit omodärna. Allt måste skrivas om.

– Men det är väl ändå synd. Tänk, gamla Sörgården. Mor diskar. Far plöjer.

– Nä du. Nu tar fan den som antyder att mor diskar. Mor kan få laga mat om far samtidigt sköter lillen och går i snabbköpet. Kapitlet om yrkesval ska jag illustrera med en manlig sjuksyster och en kvinnlig byggnadsbetare. Och så med kvinnliga chefer och manliga underordnade – det blir bra. Vår undervisning har aldrig sysslat med det som är, bara med det som vi anser borde vara.

– Du har tydligen jobb ett bra tag framöver. Men när könsrollerna tar slut, vad ska du hoppa på då?

– Tja, rasfördomarna räcker nog några år till. Sen har vi ju sexualundervisningen. Åskådlig sexundervisning, det kan bli intressant. Men nä... då är det nog slut med mej och mina kolleger.

– Vadå för?

– Jo, då ha nog skolan gått förbi oss. Då har nog all undervisning blivit hederligt redovisande av fakta. Vi som nu skriver läroböcker, vi UPPFOSTRAR. Om man plötsligt skulle börja UNDERVISA, då skulle vi inte kunna hänga med längre. Vi har vårt valspråk: "hellre anständigt än sant". När det inte gäller längre, då kan vi hälsa hem.

– Usch, det låter otäckt.

– Ja, men det lär nog dröja.

– Låt oss hoppas det......