torsdag 10 december 2015

Att författa, det är svårt det!



Författarjobbet ha sina sidor. Man måste kunna leva sej in i alla sorters människor man vill skriva om – unga och gamla, män och kvinnor, fula och vackra, snälla och elaka. Min vän poeten Ove Klinthäll har tillåmed kunnat skildra en ung flickas upplevelse av sitt första samlag:

En borde inte sova när natten faller på;
det gör´en inte heller emedan en ä två
som ligger här i sängen. Det är Högvaltadrängen
som ligger här för första gång samt undertecknad, då.
Och vad vi sysselsätter oss med kan i nog förstå.

Ja, ni begriper att det är nära mellan oss.
Nu har han tatt ett stadigt grepp. Jag kommer inte loss.
Det vill jag inte heller, men det är nu det gäller!
Jag har ju läst att detta ska va ljuvt och underbart.
Men jag är ytterst tveksam. – Ajjj! – Å, är det redan klart?

Som sagt – en god författare måste kunna leva sej in i varje person man vill skriva om. Man sitter där ensam och skriver.  Romanen kryllar av människor. Jag har skrivit över hundra böcker.  Om jag vetat ur svårt det var, skulle jag nog aldrig ha börjat ens på den första.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar