Hur jag fick en bok alldeles gratis

– Hallå, stopp där? Vart ska ni gå med den där boken? Som ni har i fickan.

– Tja... jag tänkte gå till Domus och käka middag.

– Men boken! Ska ni inte betala den?

– Den har jag betalt.

– Det har ni visst inte.

– Å, nu förstår jag. Ni tror att jag har tagit den här i bokhandeln. Men det är fel, för den har jag köpt nån helt annanstans.

– Jaså var då?

– Det kan jag inte säga, för det minns jag inte.

– Får jag se på den. Den är ju alldeles ny. Påstår ni fortfarande att ni inte har tagit den här?

 – Javisst. Jag har köpt den, sa jag ju. I en presskiosk nånstans i Mellansverige, nånstans mellan Jönköping och Norrköping. Föresten angår det inte dej.

– Det gör det visst det. Det angår mej om folk stjäl böcker. Det är inte första gången.

– Nu blir jag nyfiken. Händer det ofta att du anklagar folk för att stjäla saker?

– Bara när jag är säker på min sak.

– Och det är du nu? Vill du vara snäll och hämta ägaren till den här bokhandeln så jag får prata med honom.

– Det är jag som är ägaren.

– Jaså. Jadåså. Då tänker jag gå min väg. Var är mina handskar som jag la här på disken. Dom är borta. Har du stulit dom?

– Nä, vet du vad!

– Jag la dom här men nu är dom borta. Vill du vara snäll och ge mej mina handskar.

– Jag har inte... Är du klok du! Tror du att jag stjäl från kunderna?

– Ja, varför inte? Varför tror man alltid att kunden stjäl från butiksägaren och aldrig tvärtom?

– Ja, det vet jag inte... Det bara är så.

– Kanske något av era biträden har tagit handskarna?

– Jag har bara ett biträde. Han stjäl ingenting.

– Du kanske skulle tala med honom i alla fall.

– Han är på lagret. Jag ska gå och tala om för honom att en av kunderna anklagar honom för stöld. Ett ögonblick. Men försök inte smita nu va!

– Nej då, jag lovar.

– – –

– Jaha, här har ni era handskar nu. Johansson hade lagt undan dom. Här försvinner ingenting.

– Jaså, Johansson hade lagt undan dom. Tycker du vi ska polisanmäla honom?

– Vad! För att han tagit hand om dina handskar?

– Ja, den stölden är ju mer uppenbar än min stöld av den här boken. Nej, jag tycker inte vi ska polisanmäla Johansson. Och inte mej heller. Men hur vi ska göra med dej, det är mera tveksamt. Du har anklagat mej för stöld. Du räknar med att folk stjäl.

– Ånej, det gör jag väl inte.

– Det gör du visst det. När du inrättade din affär med såna här förrädiska självbetjäningshyllor så kalkylerade du med ett visst svinn. Och när det sen visar sej att du räknat rätt, då är du beredd att släpa folk till polisen. Du är ett fult exempel på den kapitalistiska moralen.

– De låter oförskämt. Vad är det för nåt?

– Det är en moral som konsekvent gynnar folk som har pengar. Det ska väl du veta, du är ju själv kapitalist.

– Hör du... du behöver väl inte använda skällsord!