Verkligheten gör satir omöjlig

I boken Författaren som inte kunde skriva låter jag Mona Sahlin kallas till ett möte där man ska diskutera ett samgående mellan sossar och moderater. Det är avsett att vara en satir. Det vill säga "håna på ett elegant och träffande sätt" som det står om man googlar ordet satir.

Jag förutsätter alltså att tanken är orimlig, dvs att det ingenstans finns någon som förespråkar ett sådant samgående. Men verkligheten är i dag så galen att ingen satir är möjlig.

Kolla Folkbladet i dag, den 20 april 2015! Läs ledarskribenten Widar Andersson. Han skriver att moderaterna kan tänka sig att jämka ihop sig med sossarna och fotätter:

"Här finns en hoppfull ansats framåt för svensk politik. S och M är de partier som är mest lika varandra i tunga samhällsbärarfrågor. Ett nära samarbete i riksdagen mellan de två stora vore väldigt bra för Sverige. Vårt land skadas om udda partier som V, SD och MP tillåts styra politikutvecklingen på väsentliga områden som näringspolitik, invandring, energi och skatter."

Sossar och Moderater är de partier som är mest lika varandra. Jojo! Vem kan veta det bättre är en tung socialdemokratisk ledarskribent?

Jag var själv socialdemokrat så länge sossarna själva var det. Nu har partiet glidit åt höger. Partiets pampar har berikat sej och lever inte längre som vi, som dem de skulle representera.

Dags att lämna partiet. Det gjorde jag för länge sedan, så för mej är det inget problem.