I
tidskriften Skriva säger Håkan Nesser att han ibland berättar för mycket. Då
tar han bort, det räcker med det lilla. Det grundläggande i all litteratur är
att läsaren måste undra över saker. Vad har hänt? Vad är det som pågår?
Han fortsätter: "Jag blir ju klar i huvudet själv av att
skriva, sätter ord på saker och gör dem tydliga. De stora sakerna. Varför vi
lever, varför vi väljer onda eller goda handlingar och vilka våra
bevekelsegrunder är. Vad som styr oss. Är vi till 99 procent grottmänniskor med
bara en tunn fernissa? Skrivande handlar om att göra människor
begripliga."
Det är gott och vackert sagt. Men. Jag har skrivit i ett halvt
århundrade utan att kunna göra människor begripliga. Och utan att bli klar i
huvudet.
Och det är väl som det ska vara. Jag vill inte bli klar i huvudet.
Jag vill vara osäker, trevande, undrande. Det är så livet blir spännande och
innehållsrikt.
Varför lever vi? De bästa frågorna är de som aldrig kan besvaras!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar