I dag trodde
jag att jag hade något viktigt att säga. Jag började med några rader men det
blev inget. I stället bad jag poeten Ove Klinthäll bidra med någon klokskap och
fick denna:
Sverige är ett dystert land,
köld och regn är jämt tillhands,
men jag längtar dit ibland,
mest när jag är utomlands.
Ack ja! När
min hustru Inga levde var vi ofta utomlands, om inte i Afrika eller
Latinamerika så i varje fall i något europeiskt utland. Nu är hon borta, och
själv sitter jag här i dödens väntrum och kommer ingenstans. Alla åldras vi,
men det är ju själva fan!
Nu har jag klagat över det. Så nu får jag väl bli lite muntrare
och önska eder alla en fröjdefull jul. Va – är det långt dit? Nå, en fröjdefull
midsommar då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar