Saker som
berör oss alla ska ägas och skötas offentligt och icke drivas av privata
vinstintressen. Om detta läser jag i Flamman 10 april 2015:
Ingenstans syns privatiseringens vansinne så tydligt som i den
svenska järnvägens organisation. I boken Det
stora tågrånet har journalisten Mikael Nyberg visat hur en tågtrafik som
kräver samordning och planering trasats sönder av "marknadsmekanismer"
som svenska politiker ihärdigt hållit fast vid trots att gräl om affärskontrakt,
fuskjobb och ren frånvaro av underhåll av spår och vagnar hotar säkerheten och
sätter tidtabellen ur spel. På många sträckor räknar passagerarna inte ens med
att tågen går i tid längre, en utveckling som generellt brukar förknippas med
uländer.
"Det enda förnuftiga för ett järnvägssystem är att en
offentlig myndighet har samlat ansvar för personal, trafik, spår, stationer och
ett enhetligt biljettsystem", skriver den förre vänsterparlamentarikern
Jörn Svensson på Facebook. Det är lätt att hålla med. Vi får hoppas att Stefan
Löfven, efter att han tagit del av den tillsatta utredningen, kommer fram till
just detta.
Så långt Jonas
Thunberg i Flamman 10 april 2015. Nyckelordet är privatisering. Det är ett ord som eleverna borde få lära sej hata i
skolan. När något privatiseras övergår det från att ha tjänat ett allmänt
intresse till att tjäna ett enskilt vinstintresse.
I min ungdom var lärarkåren borgerlig och tutade i ungarna borgerliga
värderingar även i de arbetarområden där jag växte upp. Jag vill nu hoppas att
de socialistiska lärarna blivit flera… Vasa, jaså inte? Men jag sa att jag ville hoppas – och inte fan håller väl
dagens lärare på att proppa i ungarna borgerliga värderingar och psalmverser
och att privatisering är något eftersträvansvärt?
Det är länge sedan jag gjorde författarbesök i skolor, och där
läses väl inte mina böcker längre. Men nog skulle det vara intressant att komma
in i klassrummen och se vad dagens ungdom fått i skallen av dagens lärarkår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar