Jag kände mej tapper när jag mitt i natten släpade mej upp och
kokade honungsvatten. Katten tröstade mej med att vänligt stångas och kurra. Jag
försökte somna om men hostan fortsatte.
Nu har jag släpat mej fram till datorn för att föröka nå kontakt
med dej som brukar läsa mitt morgonbloggande. Då kan jag passa på att bjussa på
poeten Ove Klinthälls senaste dikt som är denna:
Vad finns det kvar för oss i väst
att värna oss emot
när Sovjet-kommunismen inte längre
är nåt hot?
Nu är det inte vätebombsanfall
som hotar klotet,
det är vår egen konsumtion som är
det stora hotet.
Vi gör miljarder grejer och vi
fraktar allting runt,
så luft förgiftas, hav dör ut,
ozonskiktet blir tunt.
Nåväl. det finns en del ändå som
vi kan kämpa för:
Att hindra primitiva folk att
leva som vi gör!
Det står i
min almanacka att det i dag – 8 april – är romernas dag. Romer betyder
zigenare. Jag minns att jag för länge sedan turnerade i Småland med Katarina
Taikon. Det var en författarturné och vi skulle berätta om våra böcker.
Katarina berättade om sitt liv, det som hennes böcker handlade om.
Och det var inte hur illa zigenarna blev behandlade i Sverige,
utan hur romska barn behandlades av sina egna vuxna. Katarina blev bortgift mot
sin vilja med en karl hon inte ville ha, hon tvingades fly från
tvångsäktenskapet och hitta ett eget sätt att leva.
Jag hade inte mycket att komma med när jag skulle berätta om mina
egna böcker. Katarina fångade publiken med sitt lugna och lågmäld sätt att
berätta.
Katarina Taikon dog 30 december 1995. Hon hör till de kolleger jag
saknar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar