Tur att dröm bara är dröm

I natt drömde jag att jag var barnvakt. De var inte roligt. Du kan väl ta ut ungen på stan, sa barnets moder. Så får ni lite frisk luft.

Jag gjorde så. Vi irrade omkring i Gamla stan. Men när kvällskylan började svepa in i gränderna drevs vi hemåt. Då var barnet sömnigt och ville till sängs. Titta teve! sa barnet. Jag knäppte på och hittade en barnkanal. Den blev en överraskning. Tecknade figurer som ägg med bara ett öga. Tur att jag drömde, för sånt kan de ju inte visa i verkligheten.

Läsa saga! sa barnet. Barn ber inte, de befaller. Och eftersom vi älskar de små liven lyder vi. Så jag drog till med sagor. Rödluvan och Hans. De elaka bockarna Greta.

Barn är bra på att bluffa. De låtsas att de förstår även där det inte finns något att förstå. Men efter en tid somnar de. Alltid. Det gjorde även detta barn i min dröm.

Då vaknade jag. Glad såsom fågeln i morgonstunden över att det bara varit en dröm. För barnvakt skulle jag nog inte duga till.

Man älskar inte barn för att man skriver barnböcker, som någon klok kollega har sagt.