Fast jag är
son till en versmakare som lämnade flera tusen verser i arv efter sej, kan jag
knappast få ihop ett julklappsrim ens. Dessbättre har jag i bekantskapskretsen
en som kan rimma. Jag är barnsligt road av att se mitt liv sammanfattat t ex så
här:
Nej, jag är inte världsberömd,
hur det kan komma sej,
som Gandhi, Schweizer eller Helen
Keller,
mitt namn är inte känt i FN eller
Si Aj Ej,
och inte i Europarådet heller.
Tänk, jag som är rejäl och bra
och en sån hyvens karl,
och kan nåt lite om det alla
mesta,
är ändå oberömd – kan du begripa!
– Nå, det har
jag dock gemensamt med de allra
flesta.
Den som
skrivit detta är naturligtvis vår hovpoet Ove Klinthäll som kan versa om det
mesta. Själv har jag faktiskt gett ut en diktsamling, men det är ett halvt
århundrade sedan. Den hette UPPRORET HAR
BÖRJAT. På den tiden kunde jag skriva vers. Den förmågan har jag förlorat. Men
känslan av att ett uppror behövs, den har jag kvar.
Vackert så, va?
Nog är du hyfsat berömd också.
SvaraRadera