Julen är handelsmännens högtid

Vår favoritpoet Ove Klinthäll går och trallar Evert Taubes Sololá och diktar på melodin:

En herre blåser ut sitt ljus på kvällen

och går till sängs och tycker det är bra.

Där ligger redan frun som heter Ellen

och hon är kurvig, vacker ung å gla.

Han trevar lätt på frun på vissa ställen

och mot förmodan gör hon vad hon ska,

så strax därefter så blir hon på smällen,

men var det meningen? Nå vad vet ja?

Så där snuskig fantasi har den där Klinthäll, om man med snuskig menar allt som har med sex att göra. Det menar inte jag. Versen är bra och giltig året runt. Mer tidsbetämd är den här klinthällaren som har rubriken JULHANDEL:

I yttersta nöd, i gudomlig regi

kom han med idén till Guds rike.

Det firar vi hedniskt i fullt frosseri

och prylkonsumtion utan like.

I varuhus springer vi runt som besatt,

ur högtalarn strömmar konstant "Stilla natt".

Vi kan väl knappast undgå predikanden (Heter det så i pluralis? Predikor? Predikantor? Preduskor?) Hur som helst, vi kan väl knappast undgå predikantor om Gud i dessa tider. Men vi kan knappast heller undgå skyltfönsterreklam och annonser om de julklappar vi måste köpa till dem vi har nära och kanske kära.

I min omgivning har vi kommit överens om att inte köpa julklappar – utom till barnen förstås. De kan ju inte komma till skolan och säga att de ingenting fått, när kompisarna skryter om alla sina julklappar.

Så vi går väl till något second hand och försöker hitta nåt för en tia åt ungarna.

Julen är ju inte Guds utan handelsmännens och kapitalisternas högtid. Det är dem vi ska gynna för att visa att vi älskar våra nära och kära. Konstigt – men det är ju ett konstigt samhälle vi lever i.