Förbrytare som ingen kommer åt

På Karneval förlag har det kommit ut en bok av Nick Turse med titeln Döda allt som rör sig. I den kan man lära sig en del om USA, bland annat detta:

Den 16 mars 1968 gick ett kompani in i byn Song My och dödade utan egna förluster över 500 obeväpnade vietnameser, de våldtog, brände och torterade. Händelsen nådde för en gångs skull ut och blev världssensation. Endast en underhuggare dömdes för brottet och fick sitta 40 månader i bekväm husarrest. Men ännu i dag framstår Song My hos den amerikanska allmänheten som ett undantag, ett brott mot reglementet.

Den undersökande reportern och historikern Nick Turse har ägnat ett decennium åt att gräva i arkiv och intervjua vietnamveteraner, jurister och politiker. Han redovisar en fruktansvärd bild av den amerikanska krigföringen där Song My inte var undantag utan regel. Boken Döda allt som rör sig är fylld av beskrivningar av väldokumenterade, avskyvärda, systematiska och mörklagda massakrer och övergrepp, en strategi som hade stöd från högsta ort.

Få utanför Vietnam kunde nog föreställa sig att kriget var så jävligt, knappast ens FNL-aktivisterna. Dessvärre fortsätter helvetet än i dag. Abu Ghirab, Guantánamo, Gaza, Falluja och drönarattacker är inga undantag. Det sker dagligen inför våra avtrubbade ögon. (Källa: Recension av Åke Kilander i FiB/Kulturfront nr 10/2014.)

USA är en krigsförbrytarstat. Men också ett klassamhälle. USA:s styrande överklass är krigsförbrytare. Men vem dömer? Och vem bestraffar?

Det finns förbrytare som ingen kommer åt.