Jag lurar kapitalisten på en tia!

Poeten Ove Klinthäll är förmodligen yngre än jag men ändå gammal. I varje fall skildrar han ofta ålderdomen i dikter som borde ges ut av PRO för att ge en realistisk bild av hur det är på livets höst. Här får han bidra med Dagens dikt:

Jag skuttar raskt ur sängen

med fart och fläkt och fläng,

gör frukost, läser blaskan

och sjunger en refräng.

Nej nej, helt fel,

jag vacklar upp och linkar

med tröga steg mot toan

där jag ställer mej och pinkar.

Så är det. På ålderdomen är kissnödigheten en drivande kraft. Jag vet det av egen erfarenhet. Varje morgon när jag sätter mej upp i sängen och får fötterna i golvet undrar jag varför jag ska gå ut ur sovalkoven och börja röra mej i rummet som om jag hade något att uträtta och något att bidra med i tillvaron.

Kissnödigheten driver mej från sängen till toan. Tio meters promenad. Jag hinner vakna och få blodomloppet igång. Får hjärnan att börja funka. Javisst ja, klockan tolv kommer dotter och barnbarn för att planera julfirande, där gubben tydligen ska få vara med.

På kvällen ska det bli föreningsträff med glögg och käk, kanske Janssons och skinka, revbensspjäll och prinskorv.

Det finns alltid anledning att ta käppen och röra på sej. Till min förvåning märker jag att det överallt i min omgivning finns människor som inte väntar sej att gamlingen ska bidra med nåt annat än att vara till.

Kapitalisterna struntar i oss. Annonserna avbildar unga och vackra människor som antas vara ute i arbetslivet och tjäna pengar som företagen kan lura av dem. Vi gamlingar har bara pensionen som knappt räcker till hyra, käk och telefon. Vi är ingen köpstark grupp. Skönt!    

Men som gamlingar blir vi ofta kissnödiga. Det har kapitalisterna upptäckt att de kan dra nytta av. I köpcentret har de toaletter med myntinkast. Där fick man förr kissa för en krona. Sen blev det en femma. Nu kostar det ett tiokronorsmynt att öppna toadörren.

Men jag har kommit på att man inte behöver slå dörren i lås när man varit på köpcentrets toa. Om man låter den stå på glänt kan nästa kund kissa gratis.

Då har jag lurat företaget på en tia. Inte mycket men ändå något. Jag vet inte om kapitalisten kommer att märka att jag lurat honom på en tia. Men jag vet det – och det känns skönt!