Här glömmer man hjärta och smärta

Jag har haft hjärtinfarkt och legat på sjukhus. Vrinnevisjukhuset, denna märkliga inrättning där personalen är glad och trevlig trots allt elände den måste möta varje dag.

Som barn låg jag ibland på sjukhus. Det var på 1930-talet. Läkarna "gick ronden" varje dag. Stränga, behandlade som kungar, omgivna av underdånig och tystlåten personal.

Här är det annorlunda. In kommer leende damer, en del med skylten "Läkare" på bröstet, andra med "sjuksköterska". Även män med skylten "sjuksköterska". Jag tycker det borde stå "sjukskötare" på killarna men då säger de att det skulle låta som "djurskötare" och det vill de inte ha.

Jag har haft anledning att berömma Vrinnevisjukhuset tidigare. Det var när min hustru Inga tillbringade sina sista dagar där. Då ställde man in en säng åt mej i hennes rum så att jag fick vara med henne under hennes tre sista dagar i livet.

Här är inga stränga läkare med underdånig personal. Här är läkare och sjuksyrror som sprider glädje omkring sej och får en att glömma hjärta och smärta.

Jag har som sagt haft hjärtinfarkt. Det kan man dö av. Men jag överlevde. Botad, kanske av nåt slags behandling, men också av glada miner och trevligt bemötande.