torsdag 24 september 2015

Varför är jag en så dåig musiker?


Man tycks formas av det som händer en i livet, beroende vad man tar fasta på och låter sej utvecklas av. Således kan två bröder utvecklas åt helt olika håll. Som min far och hans bror John.
De växte upp i en tiobarnsfamilj i en enrummare på Söder i Stockholm. En musikalisk familj. Alla ungarna spelade något instrument. Innan Sveriges radio började sända 1925 var de en uppskattad underhållning för söderborna när de höll igång i Tantolunden.
Min far Gunnar träffade sin Maja på en dansbana. Dansen blev deras livsinnehåll och höll ihop deras äktenskap ett halvt århundrade. Därför blev det gammal dansmusik Gunnar skapade med texter som En vals i månsken på skärgårdsbryggan. Gunnar blev en ordentlig pojke.
John blev en slarver. När alla tio syskonen och deras sambos träffades hos farmor och farfar på söndagarna och spelade kort, var John den som först förlorade sina femtioöringar. Då kom han ut till mej i köket och lärde mej spela gitarr.
Gitarr kompar man med när man sjunger. Så jag lärde mej sånger också.
En sång hette Allaballatjafs uti fistalappalajta. Det skulle betyda "snoppen i snippan" på finska. En annan sång hade texten:

En gammal gubbe vill jag vara
och stå här uti backen bara
och kolla alla brudarna som här går
med allt som killen som är kär får
att klämma på och leka med
och tafsa på och smeka med.
Ta mej på brösten och kyss mej på mun!
Killa mej här mellan bena en stund!
Så tiggde flickan sin störtkåta kille.
Klart att han gjorde precis som hon ville!

Jag var läraktig med gitarren. Tyvärr med sångtexterna också. Morsan blev inte glad när jag sjöng om fickans störtkåta kille. Men det var ju bara farbror Johns sånger jag lärt mej kompa på gitarren. Så nu blev gitarren förbjuden tillsammans med farbror Johns sångtexter.
Min musikaliska utbildning blev fördröjd i flera år. Det är så jag brukar förklara varför jag är en så dålig musiker.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar