Man har rätt att vara vidskeplig

Dagens glada nyhet hittar jag på sidan 14 i mitt husorgan Folkbladet: Svenska kyrkans kris har bara börjat. Medlemstalen rasar. Fram till 1966 föddes man in i kyrkan, sen dess är det föräldrarnas val om deras barn ska döpas in i kyrkan eller inte.

1972 var 95 procent av oss medlemmar i Svenska kyrkan. Nu är det 64 procent och snart är det mindre än hälften av befolkningen.

Det betyder inte att nästan hälften av Sveriges befolkning är troende. Den medeltida vidskepelse som kallas kristendom har inte många anhängare i Sverige. Här såg arbetarrörelsen tidigt hur religionen användes för att fördumma och förtrycka folk.

Dagens kris för Svenska kyrkan tycks huvudsakligen vara ekonomisk. När medlemmarna blir färre minskar intäkterna.

Och vi "bär oss inte åt" i vår eventuella religionsutövning. Man står inte på knä med näsan mot golvet och stjärten i vädret i svenska kyrkor. Tolv personer fyller inte en kyrka med femhundra platser. Ingen lyssnar på prästens predikan, alla lyssnar på den märkvärdigt fina orgelmusiken.

Vi har kommit längst i klokhet, folkbildning och sekularisering, det ska i vara stolta över.

Vi som hör till de upplysta och kloka hamnar här i ett dilemma: Vi måste motarbeta religioner och avslöja dem som vidskepelse – och samtidigt måste vi hävda människors rätt att tro vad de vill, alltså hävda religionsfrihet.

Knepigt ja, men sånt är livet.