onsdag 26 augusti 2015

Kulturarv jag unnar dagens ungdom


Det hände för många år sedan att jag fick i uppdrag att prata om en bok fem minuter i radio. Jag valde då en 750 sidor tjock diktsamling som hette Svensk dikt – från trollformler till Lars Norén. Den skulle ge mej en inblick i vad lyrik är i Sverige – och jag skulle få betalt dessutom.
Det blev en förskräcklig upplevelse.
Hur i all världen har läsarna orkat hänga med i de orgier av borgerlig bildning som utövats av Georg Stiernhielm, Hedvid Charlotta Nordenflycht, Victor Rydberg, Oscar Levertin, Frans G Bengtsson, Hjalmar Gullberg och Gunnar Ekelöf för att nu bara nämna några?
Om våra barn lever i en skenvärld av TV och seriemagasin så levde dessa i en skenvärld av Herkules och Nifelhem och Zevs och Salome som är precis lika ointressant för nutida läsare.
Det är föralldel påfallande att de äldre överklassförfattarna hade viss kontakt med det arbetande folket: de hade pigor och hantverkare i omgivningarna, de kunde beskriva arbetande människor och hade namn på redskap och metoder.
Allt det där tunnas ut så småningom och upphör helt någonstans vid Bo Bergman.
Erik Lindegren uppfattade jag enbart som kejsarens nya kläder.
Jag fick ett par snytingar av Stig Sjödin och Sonja Åkesson och nån tankeställare av Göran Palm och Sonnevi, men resten var i det närmaste likgiltigt.
Resultatet av de 750 sidorna blev att det egentligen inte fanns så mycket nytt att upptäcka. Det som angick mej var jag redan välbekant med genom läsande och sjungande släktingar och kamrater.
Det var Bellman förstås. Det var Kjellgren med Salig Dumbom. Det var Lenngrens drift med den grevliga änkan och det var Frödings folkliga dikter och hänsynslösa uppriktighet. Det var Dan Andersson som visade att även fattiga har ett själsliv. Det var Birger Sjöberg, Evert Taube och Nils Ferlin.
Jag behövde inte sörja över att inte ha pluggat litteraturhistoria. Det väsentliga fanns redan upptaget i det kulturarv som arbetarklassen valt ut och överlämnat till mig.
Och som dagens ungdom också får del av. För det får den väl?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar