Dagens bostadsbrist riskerar att skapa ett permanent utanförskap
för de hemlösa som står längst från bostadsmarknaden, läser jag i Dagens ETC.
Bostadsbrist. Hemlösa. Bostadsmarknad. Det är
ord som inte borde finnas. Och som
beskriver en verklighet som inte heller borde finnas.
I det kapitalistiska samhället finns det två
slags människor: De som vill tjäna på
andra och de som vill tjäna varandra.
Att ha en bostad borde vara en mänsklig
rättighet. I det kapitalistiska samhället tillåter vi några att tjäna pengar på
våra självklara rättigheter.
Så funderar jag sömnigt denna tidiga morgon.
Och som vanligt vill jag se min egen plats i tillvaron. Jag gör inte stor nytta
och tillhör inte dom som tjänar andra. Men jag hör inte heller till dom som
tjänar pengar på andra.
Innan jag ens hunnit vakna är jag klar över
denna enkla sanning: Kapitalismen är orimlig och måste avskaffas. Ej tjäna på
andra, men tjäna varandra!
Klockan är nio denna morgon. Jag är pensionär
och behöver inte gå till något jobb. Jag kan lägga mej och somna om.
Några av de frågor jag ställt mej denna
morgon är obesvarade. Vad är galet? Vad ska vi göra åt det? Vi borde samlas och
diskutera den saken. En gång hade vi en arbetarrörelse för det ändamålet. Den
krossade våra fiender med sitt starka vapen: pengar!
De köpte våra ledare som lät sej köpas och nu
sitter på dyra lyxtorp och är miljonärer.
Medan rätten till bostad förvandlats till
rätten att tjäna pengar på människors rätt till bostad.
Vad är då lösningen? Socialism!
Så enkelt är det. Men tydligen svårt att
genomföra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar