Hur länge står vi ut med kapitalismen?

 Det finns mycket att diskutera när det gäller försämringar i arbetslivet, läser jag i Proletären. Attacker från högeralliansen kommer att påverka de arbetande under lång tid framöver. Att bli arbetslös i dag medför stor risk att hamna i fattigdom. Dessvärre gäller det också vid sjukdom.

Rätt till sjukpenning har tidsbegränsats och betalas bara ut under 364 dagar. Den sjukskrivnes arbetsförmåga ska under tiden prövas för att under de sista 180 dagarna ställas till hela den reguljära arbetsmarknadens förfogande.

Då återstår det bara att hasa sej till Arbetsförmedlingen för en arbetslivsintroduktion.

Några krav på arbetsgivaren eller Försäkringskassan har regeringen däremot inte infört. Istället läggs ansvaret helt på den som drabbas av sjukdom. Den som blir sjuk får helt enkelt skylla sej själv.

Borgerliga politiker vill alltså bestämma hur länge en svensk arbetare får vara sjuk.

I ett socialistiskt Sverige skulle den sjuke bli omhändertagen och vårdad så länge sjukdomen varade. Någon annan skulle hoppa in och sköta den sjukes jobb.

I ett kapitalistiskt Sverige ska den sjuke jagas ut på arbetsmarknaden med en enda avsikt: att så snart som möjligt jobba ihop vinst åt en kapitalist som ska bli rikare.

Det här är bara ett exempel på hur skadlig kapitalismen är. Hur länge ska vi stå ut med den?