Jag har allid jobbat med ord, både som
grafiker och författare. Jag trodde att jag kände till alla ord på modersmålet.
Så stöter jag plötsligt på ett ord som jag aldrig sett förut: PROKRASTINERA. Jag
hittar det i PRO-tidningen som genast förklarar: Att prokrastinera är att inte
göra det man borde göra, att skjuta upp och förhala.
Tidningen rekommenderar en bok Kom till skott! av Görel Katarina
Näslund. Där får vi veta varför vi skjuter upp saker och hur vi kan handskas
med det problemet. Boken sägs vara fylld av tänkvärda citat och intervjuer med
bland andra Mark Levengood som berättar om sin uppskjutarsjuka.
Boken verkar vara nånting just för mej.
Författaren skriver: Gamla människor har
inte råd att skjuta upp det man verkligen vill göra. Ingen vet hur morgondagen
ser ut.
Så sant. Jag ska sluta med att prokrastinera.
Men framför allt ska jag aldrig mer använda det ordet. Det är fult och ser främmande
ut. Jag slänger det i papperskorgen och fortsätter att använda skjuta upp och förhala. I den mån jag får användning för de där begreppen. Jag är
ju gammal och vet inte ett dugg om hur morgondagen ser ut – om det ens blir någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar