Spela ut hela din berättarbegåvning!

I går fyllde jag i en stipendieansökan där man bland annat ska uppge hur många böcker man skrivit. Jag försökte räkna. Det går inte att säga exakt, men det blev kring hundra böcker.

Jag måste alltså ha haft hundra idéer. Såna finns av olika slag. Det finns enkla idéer till en berättelse med början, mitt och slut. Men man kan också tänka sej en idé till en ramhandling, inom vilken man har frihet att hitta på vad som helst.

Den bok jag nu läser bygger på en sådan idé. Boken heter Kaffe med Rån (Forum 2012) och är skriven av Catharina Ingelman-Sundberg.

Ett gäng pensionärer bor på ett servicehus där de får dålig mat och trist bemötande och ägaren kräver ständiga besparingar. Gamlingarna ser på teve att fångarna får bättre mat och trevligare rum i fängelset – och så beslutar de bli brottslingar för att förbättra sin tillvaro.

Hittills har jag bara läst halva boken. Gamlingarna har tagit in i lyxsviter på Grand hotell som de inte tänker betala. Och så har de stulit tavlor av Renoir och Monet från museet i grannhuset. Vem misstänker gamlingar med rullatorer för sånt?

Boken är rolig och kan rekommenderas. Jag har halva kvar. Det som intresserar mej är att Catharina Ingelman-Sundberg nu har frihet att hitta på vad som helst. Gamlingarna bör begå flera brott och kanske till slut få god mat och snygga rum i fängelset – eller också inte.

Jag är road men också förbannad. Varför fick inte jag den här idén, jag som är tillräckligt gammal för att kunna sätta mej in de här åldringarnas situation!

Idén bakom den här boken är vad varje författare bör önska sej. En vid ram, inom vilken du kan leka och fabulera och låta dina figurer vara hur tokiga och roliga som helst – medan du själv har hejdlöst kul medan du skriver!

Ett råd till dej som just ska börja på din första bok: Akta dej för enkla berättelser med Början mitt och slut. Lär till exempel av Kaffe med Rån hur en ramhandling kan se ut, som ger dej frihet att spela ut hela din berättarbegåvning!