Vi är de enda som mördar varandra

Även om man inte tror att allt levande är skapat av nån Gud, så kan man tycka att allt levande har existensberättigande – just bara för att det lever och delar våra livsvillkor på planeten. Det måste poeten Ove Klinthäll ha tyckt när han diktade detta:

I brevlådans ständiga mörker

som störs fyra gånger per dag,

där bor var sommar en tvestjärtsfamilj

en månad sådär, vad vet jag.

Var gång när jag hämtar min tidningshög där

så fastnar ett kryp mellan arken

och kvickrädd gör jag ett skak med min hand

och tvestjärten faller till marken.

Vart sen den tar vägen, det vet inte jag,

men kanske till brevlådan åter,

och tvestjärtfamiljen blir jublande glad,

och särskilt då barnen, som gråter.

Nå, nytta det gör dom, som varelser gör,

det tycker jag nog du bör höra

men jag frågar mej vad

och jag frågar mej vad

dom har i min låda att göra.

Vi delar den här planeten med ett otal varelser. Den är ingen Noaks ark, där lejon och lamm lever i sämja och lejonen antagligen äter gräs. Nej, här råder den grymma lagen äta eller ätas. Och vi människor har inget att lära ut till andra varelser.

Vi är troligen de enda som inte bara försvarar oss mot andra utan också mördar varandra.