Jag går ut till brevlådan och hämtar Folkbladet. Den svarta
rubriken på första sidan lyder: "Det blir allt färre
sjukvårdsplatser". Det blir. Som
om det bara händer. Som om det inte är människor bakom, människor som vill ha
det så. Politiker som alltid säger att det går bra för Sverige och borde se
till att det blir bra. Poeten Ove
Klinthäll skriver:
Politikerna talar om att Sverige går så bra,
men det är nåt som alla inte märker.
För många gamla brister det i vården dom bör ha,
och kön står still i höfterna som värker.
I skolan är det kris, och det är hål i vägarna,
och allt fler mänskor saknar natthärbärge.
Men ser man ömt på de privata aktieägarna,
ja, då går det fantastiskt bra för Sverige.
Jag tillhör inte de privata
aktieägarna. Jag äger en enda aktie som jag ärvt efter min bortgångna hustru,
som köpte den i nåt företag där hon ville gå in och påverka. Nu vet jag inte i
vilken pappershög aktien ligger och inte heller i vilket företag den ger mej
rätt att gå in och påverka. Skit samma – andra får se till att det går bra för
Sverige. Vilket i mitt fall betyder att jag får den vård jag behöver när jag nu
går mot att fylla hundra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar