Ingen frågar efter min mening

Nu har jag kommit underfund med att jag är en god människa som inte bara tänker på mej själv utan också på andra. Jag sitter här i min ensamhet och har det så bra man kan önska med mat åt både mej och katten. Och så läser jag i Dagens ETC att barnfamiljer blir vräkta. På deras vägnar blir jag förbannad.

Bostad är ingen social rättighet, står det. I ett samhälle där socialdemokraterna har makt är bostad ingen social rättighet. Men för helvete – se till att den blir det då!

Människors bostäder ägs inte av dem som bor, de ägs av andra som vill tjäna pengar på dom som bor.

Här har vi vårt samhälles mest föraktliga invånare – fastighetsägarna. De som ingen nytta gör utan bara berikar sej på att äga!

Jag är säker på att de flesta ogillar att våra nödvändiga livsvillkor görs till privategendom som några ska tjäna pengar på.

Men de som skulle företräda oss företräder oss inte längre. Sossarna glider åt höger. Stefan Löfven har blivit miljonär, och miljonärer ömmar inte för vanligt folk. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt är den man vill hoppas på – men?

I Tensta har 35 barnfamiljer vräkts från sina hem, står det i Dagens ETC. Därför att folks bostäder är någon annans privategendom. Jag vill hitta på en slogan:

Ingen må äga annans bostad!

Jag är inte bara en god människa, jag är också klok, klokare än dom som styr vårt samhälle.

Men vem bryr sej om det? Här sitter jag med min katt i mitt dödens väntrum och ingen frågar efter min mening.

Det borde man göra.