Det är tur att man har nätterna att roa sej på. På dagarna
stapplar man fram med käpp och krycka de tio metrarna mellan sängen och toan.
På nätterna kan man ströva i naturen och svänga om på dansbanan. Som i natt.
I natt var jag ung och kär. Inga,
som sen skulle bli min hustru i ett sjuttio år långt äktenskap, var ung och
vacker. Vi trampade tandem till Söderköping och dansade medan jag spelade i
dansband. Hur jag kunde spela och dansa på en gång låter sej inte förklaras,
men i drömmen är allting möjligt. Jag gjorde även en sång:
För nu så är det dans på gamla banan
här ner vid Söderköpings Brunn.
Dit söker man sej utav gamla vanan
när man vill roa sej en stund.
Och månen speglar i kanalens vatten
sin hela trolska silverglans.
Här värmer man varandra halva natten
uti en lekande, smekande dans.
På nätterna är jag begåvad och kreativ. Den där sången hade
även en melodi som jag ska försöka komma ihåg och som kanske kan inbringa
stimpengar. Om det nu inte är min far som har gjort den.
Vi samarbetade ofta, pappa
Gunnar, min lillebror Tor och jag. Gunnar kunde inte skriva noter, han placerade
ofta sina låtar i huvet på mej och min bror. Så ibland var det svårt att komma
ihåg vem som gjort vad.
Det är ju inte heller så viktigt.
För allt det här förekommer bara på natten. På dagen finns det bara i mitt
minne av nattens drömmar, och där är det ju bara jag som kan komma åt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar