Jag är inte så farlig som jag ser ut.

I dag är det Hennes Kungliga Höghet Kronprinsessans födelsedag. Den firas i Sveriges Television med 1,5 timmes program. Så henne behöver vi inte slösa utrymme på här. I stället kan vi förmedla en suck av glädje från vår favoritpoet Ove Klinthäll som menar sig ha haft tur i kärlek:

En gång var jag yngre och olidligt kär,

men flickan jag älskade föredrog Per,

en gladlynt och påflugen sälle.

De vigdes – jag grät när hon gav mej på båten,

men nu är jag tacksam och glad och belåten,

för vem var ett helvete?

Pelle!

Så kan det gå när man har laptopen på. För egen del kan jag rapportera att jag går omkring med ansiktet vanställt av plåsterlappar och torkade blodfläckar.

I lördags var det karneval här i Östra Husby på Vikbolandet. Mitt tappra barnbarn Gittan körde omkring mej i rullstol. Plötsligt tvärbromsade rullstolen för något hinder i vägbanan och jag föll framåt med ansiktet oskyddat.

Genast samlades hjälpsamma mänskor omkring mej, däribland proffsiga sjukvårdare som konstaterade att jag inte spräckt skallen utan bara fått sår och näsblod.

Så plåsterlappar och blodfläckar är vad som nu vanpryder det gubbansikte jag ser i spegeln. Nu är du varnad. Om du kommer och hälsar på – vilket jag alltid hoppas att du gör – så ska du inte bli skrämd.

Jag är inte så farlig som jag ser ut.