I Sverige har vi (nästan) full yttrandefrihet. Så har det inte
alltid varit.
När Sverige blev kristnat och fick skrivna
lagar infördes brottet hädelse i
lagen. I 1734 års lag handlar hela första kapitlet i missgärningsbalken om
"försmädelse mot Gud och avfall från den rena evangeliska läran". Där
stadgas dödsstraff för den som "lastar och smädar Gud, hans heliga ord och
sakramenten".
Den som "av lättsinnighet" gör
"gäckeri" med sakramenten kommer undan med böter. Detsamma gäller den
som "brister ut i eder och svordom vid gudstjänsten".
Kriminaliseringen av hädelse och gäckeri
fanns kvar i 1864 års strafflag, men dödsstraffet var ersatt med straffarbete
och fängelse. Strindberg åtalades för gäckeri med nattvarden i en av
Giftasnovellerna men frikändes.
Hädelse och liknande brott fanns kvar ännu in
på 1930-talet. (Källa: Folket i Bild/Kulturfront nr 11/2014)
Nu tror vi att i har blivit modärnare och befriat oss från
fördomar och lagstiftning som dröjer sej kvar i mindre utvecklade länder. Men
vi bör nog fundera över var vi kan förbättra vår lagstiftning.
Vi torde alla vara överens om att individer
ska skyddas mot onödigt hårda angrepp och kränkningar. Men grupper? Vi kan
fortfarande straffas för "hets mot folkgrupp".
Det är enligt min mening en alldeles onödig
lagstiftning. Ska vi tolerera grupper som har tvångsäktenskap och könsstympning
i sin kultur? Vi tycks redan ha accepterat en form av könsstympning, nämligen
omskärelse.
Full yttrandefrihet måste ge oss frihet att diskutera alla
folkgruppers, moral, kultur och handlingar.
Bort med begreppet "hets mot
folkgrupp" ur den svenska lagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar