Av psalmer blev jag socialist

Dagens dikt är skriven av vår favoritpoet Ove Klinthäll och lyder sålunda, något lite förbättrad av mej:

Gud som lär ha barnen kär

glömmer den som liten är.

Arma barn i arma länder

får dom lycka ur Guds händer?

Fyrti tusen barn per dag

dör av svält – till vems behag?

Ser han ej att många stater

rekryterar barnsoldater

som får utstå våld oh knark?

Var finns Gud då, mild och stark?

Man kan undra var han är

Gud som haver barnen kär.

Där jag växte upp, på Söder i Stockholm, fanns ingen Gud. Jag är oändligt tacksam mot mina föräldrar, Gunnar och Maja, som inte prackade på mej nån medeltida vidskepelse.

Maja var ändå från Småland. Men hon såg redan som barn fotspåren i snön från skolfrökens dörr till prästens, när prästfrun var bortrest, så hon var tidigt vaccinerad mot religion.

Till mej kom religionen först med småskollärarinnan när jag var sju år. Men då gav den mej ingen gudstro, bara en sund misstro mot all överhet. Den lilla skolfröken trodde väl inte att hennes psalmverser skulle göra mej till ateist och socialist, men så blev det.