Jag hör hemma i arbetarklassen

Jag berättar gärna om hur jag föddes och växte upp i Stockholms arbetarstadsdel, det proletära Söder. Där fattigt folk hänvisades till bergen ovanför Skinnarviken med utsikt över Riddarfjärden från Västerbron till Gamla stan. Med billig hyra – 75 kronor i månaden. Minnet blev till en vers som kan sjungas på melodin Barndomshemmet: 

Där som gråa gator korsar sej på Söder

och där treans spårvagn rasslar fram på dem

ligger Hornsgatan i solskenet och glöder

där i forna dagar var mitt barndomshem.

Det var sol och sommar över gamla Slussen

och där krönte sej Ringvägen genom stan.

Genom Söder tog man trikken eller bussen

för till fots tog promenaden hela dan.

Här på bystan kan man sitta nu och minnas

när för arbetare här en stadsdel var...

Nu för fattiga del aldrig mer kan finnas.

Nu är Söder till för dom som pengar har.

Den lägenhet som mina föräldrar hyrde för 75 kronor i månaden såldes nyligen för över tre miljoner till nån rik jävel. Så nu är Söder till för dom som pengar har. Dit hör inte jag.

       Kanske är det lika bra. Kanske har jag haft tur. Kanske har jag det mera trivsamt här ute på Vikbolandet med stuga och katt än jag skulle ha bland överklassen på det som nu är Stockholms Söder.