Nån studentmössa fick jag aldrig

För drygt 70 år sedan pluggade jag och skulle bli släktens första student. Det var fint då, att ta studenten. Jag gick inte i skola. jag läste brevkurser på Hermods. Det var trivsamt. Lärarna där var sakliga, de rättade mina uppgifter men tjatade inte på hur jag satt när jag utförde dem.

Jag tog aldrig studentexamen. Det var alltför mycket skräp man skulle lära sej för att komma dit. Jag avbröt mina studier och min far stödde mej.

– Har man nåt i skallen så klarar man sej ändå, sa han.

Det var han själv ett bra exempel på. Han skapade sej ett eget yrke som versmakare och spökskrivare åt den stockholmska överklass som inte kunde få hop ett tacktal eller ett julklappsrim.

Det är i dag man ska ta på sej studentmössan om man har någon. Och det kan visst varenda unge ha som gått tio år i skolan. Jag kommer att sätta mej framför teven och se vad som händer i Uppsala eller kring de lastbilar med studenter som drar genom våra städer.

Och där får jag sitta barhuvad, för nån studentmössa fick jag aldrig.