Att vara duktig och få bra betyg

Jag vaknar ofta med en versrad i huvet. I morse ekade det i skallen: Så går en dag ifrån vår tid och kommer aldrig mer. Jag – en gammal ateist – får alltså upp en psalm ur själens dunkla djup under nattens lopp.

Så går en dag ifrån vår tid

och kommer icke mer,

och än en natt med Herrans frid

till jorden sänkes ner.

Men om det stilla dödens bud

i denna natt jag hör,

det är min tröst att din, o Gud,

jag lever och jag dör.

Nej så fan heller! Inget är mej mer främmande än denna medeltida vidskepelse. Ändå finns de där raderna i mitt minne. Hur kom de dit? Vad har de gjort med mej i min barndom? Längre bort än minnet når måste folkskollärare ha försökte klämma in religion i mitt huvud.

De hade ingen hjälp av mina föräldrar, som båda tillhörde den sunda stockholmska arbetarklass för vilken religion var överklassens försök att fördumma och passivisera folket.

Jag minns min första lärarinna. Hon var ung och vacker och mycket religiös. Hon hette Inez Stålberg och gav oss i hemläxa att lära oss psalmer utantill.

Morsan förhörde mej på dessa läxor. Hon hade underklassens respekt för lärarna som skulle proppa i mej överklassens  kunskaper. Om fröken Stålberg ville att jag skulle kunna rabbla psalmverser utantill så måste morsan hjälpa till. Det gällde ju för hennes son att vara duktig och få bra betyg.

Jag var duktig och fick bra betyg. Samtidigt fick jag en barlast av psalmer och vidskepelse som trängs med vettig kunskap i mitt huvud och gör mej förvirrad.