Får jag vara med en gång till?

Vår favoritpoet Ove Klinthäll skriver och undrar hur det gick med uppviglingen av vänstern i regnvädret på första maj. Jotack, det gick som det kan i regn och kyla. Jag framträdde för Vänsterpartiet i Vasaparken i Norrköping, sjöng och pratade och försökte vara underhållande. Det är inte lätt när man är nitti år och knappt kan stappla upp på en estrad.

Jag fick i alla fall framföra den variant av Internationalen som Fria Pro gjorde och som jag sätter värde på:

Upp arbetstagare i Sverige,

upp chefer i vårt vackra land!

Med nya djärva mål i sikte

marscherar vi hand i hand.

Det som är bra för svenska direktörer

är bra för svenska folket med.

Vi kräver att få dela kakan

i bästa samförstånd och fred.

Upp till kamp för exporten!

Sista striden det är.

Det kära näringslivet

åt alla lycka bär.

Upp till kamp för exporten!

Sista striden de är.

Vårt kära privata näringsliv

åt alla lycka bär!

Eru me på den – hej!

Som sagt – man har fyllt nitti och kan rimligen inte ha så många första maj kvar i livet. Om jag får vara med en gång till så har jag bara en önskan: sol och vackert väder! Då kommer vänsterns demonstrationståg att innehålla många flera flerahundra deltagare. Och många flera flerahundra nyfikna åskådare som han påverkas.