Från min favoritpoet
Ove Klinthäll har jag fått följande versar som dagen till ära torde kunna
sjungas på Arbetets söner-melodin:
Arbetets möda vill oss föröda
men kan oss föda precis nätt och
jämt.
Vakna i ottan, pinka i pottan,
kasta ut råttan dom fällan har
klämt.
Packa sin massäck i unikabox
gå till fabriks (andra drager
till skox).
Slita heroiskt i tolv tunga
timmar
som släpar sakta sin snigel på
grus.
Jävliga basar som skäller och
stimmar,
– men, lördag kväll ska jag ta
mej ett rus!
Då är det jag som super mej
fuller,
jag måste glömma mitt eviga slit…
Mor´nen därpå tål jag inte nåt
buller,
ingen får viska ett skitord som
´sprit´.
Åter, när måndagens morgon har
grytt
måste jag påbörja slitet på nytt.
Jobba heroiskt i tolv tunga
timmar…
Men – nu ska jag aldrig utnyttja
sprit,
jag ignorerar de basar som stimmar
och äntligen går jag med i
parti´t!
Vilket parti
som avses får man själv välja, skriver den generöse poeten. För femti år sen
skulle jag ha valt sossarna. Men nu har de glidit alltför långt till höger. Så
nu väljer jag – gissa vilket! Eller kom till Vasaparken och lyssna till våra
talare (av vilka jag är en) så ska du få veta´t!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar