God morgon!
Ja, det är morgon. Klockan närmar sej tio. Dags att äta frukost. Men vad ska
man äta? Det finns att välja på. En genomsnittlig svensk äter under sin livstid
669 kycklingar, 4 kor, 2 får, 30 grisar och tusentals fiskar, påstår Karl Olov
Arnstberg i boken Svenska tabun.
Men det finns inte bara fysisk kost, det finns även andlig. Till
den andliga födan får man väl räkna lyriken, till exempel följande vers av
versmakaren Ove Klinthäll som når mej denna morgon:
Moder Vår, som är på jorden,
tack för dina ljusa dagar!
Alla, tror jag, som bebor den,
gläds i både själ och magar.
Ljuset, vinden, solen, värmen,
kryp och växter, blom och blad,
allt det skakar du ur ärmen
och gör undertecknad glad!
Och
elakingen Klinthäll bifogar några rader, riktade till mej, och skriver:
"Det är ju synd att du inte ska uppleva den glädje man kan åtnjuta när man
befinner sej uti den orörda Guds fria naturlighet."
Ja, det är ju synd. Men när man börjar närma sej hundra och sitter
ensam i dödens väntrum, då springer man inte ut i skogen för att glädjas åt solen,
värmen, blom och blad.
Nej, på sin höjd stapplar man över till damen som är närmsta
granne och bjuder på kaffe. Där sitter man och svär i tysthet över prostatacancern
som berövat en både lust och förmåga.
Nu har jag tämligen öppenhjärtigt berättat om hur det är att bli
gammal. Det är lika bra att du är förberedd. Om du får leva uti hundrade år,
som dina vänner kommer att sjunga om och önska dej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar