I dag är det Norges nationaldag. Trots mitt usla minne minns jag
att jag och hustru Inga en gång för länge sedan var i Norge denna dag och
upplevde ett firande som inte var av denna världen. Norrmännen är stolta över
sitt land, mycket stoltare än vi är över vårt. Vad kan det bero på?
Kanske känner de att de har kämpat för sitt
land, tagit det tillbaka från de tyska nazisterna, gjort sig förtjänta av att
äga det.
Kanske borde vi vara lika stolta över den
välfärd vi skapat i Sverige. Den är unik i världen, men kan naturligtvis
förbättras. Låt oss lyssna till vad poeten Ove Klinthäll har att säga om den
saken:
Den som gör
en prestation som inte är till nytta,
som klättra
på Mount Everest, som göra VM-mål,
beundras nåt
så imbecillt så folk blir som förbytta,
får guld och
glans och ära och oändligt jubelskrål.
Men den som högpresterar
varje dag i åldringsvården
med tunga
lyft och långa pass och jämt är i aktion,
får den
medaljer och beröm? Nej, slitna axlar får den
och usel
lön, förstås, och dålig förtida pension.
Så är det. Och när nu denna sanning är formulerad på vers kan den
läsas upp. Klipp ur den och stoppa den i fickan! Ta fram den och läs upp den på
nästa tillställning där du förväntas hålla tal! Då ger du lyssnarna en
tankeställare samtidigt som du besparar dej besväret att skriva ihop nåt att
säga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar