I
LO-tidningen Arbetet kunde man 20 mars läsa att de verkställande direktörerna i
de 50 största bolagen tjänade i genomsnitt 16,7 miljoner per år, medan en
arbetare tjänade 335000. Jag är dålig på att räkna, men i rubriken stod det att
vd-lönen motsvarade 50 arbetarlöner.
En vd skulle alltså göra mera nytta genom att sitta på sin stol än
de arbetare som skapade de värden som företaget levererade! Om detta skrev vår
favoritpoet Ove Klinthäll följande:
Arbetets söner – dåliga löner
har ni och röner förfärliga kval,
men direktörer dom har favörer,
stora dusörer i fallskärmsavtal!
Jobbarpensionen är liten och
svång,
räcker knappt inte till bingo en
gång!
Kan det va möjligt att nån har
det värre?
Nå, i Sudan är det nog värre
brist!
Jämfört blir svenska arbetarn en
herre
som den besuttnaste kapitalist.
Till detta
gör diktaren Klinthäll följande kommentar: Allting kan tydligen ses på fler än
många sätt. Varför kan inget va enkelt?
Det är en klok reflexion. Allting skulle vara mycket enklare om allting
var mycket enklare. Tycker jag. Som också måste få säga något klokt ibland.
Följer din blogg med stort intresse.Tack för dina kloka inlägg.
SvaraRadera