Börja bygga Republiken Sverige!

Så har man då genomlidit Sveriges nationaldag i TV. Förfärligt storsvenskt och kungligt och militärmarschigt. Så kan det inte fortsätta länge till.

Tyvärr har jag fyllt nitti och kan inte ha så många år kvar. Jag kommer inte att få uppleva den förändring som måste komma. Jag kommer inte att få bo i Republiken Sverige till exempel.

Men jag kan tänka mej Republiken Sverige. Där man rensat bort det lögnaktigt storsvenska.

Då ärat ditt namn flög över jorden. Dvs då fruktat och avskytt ditt namn bespottades i Europa. Tiden kring trettioåriga kriget. Då svenskar som segerrika krigare begick alla de illdåd med våldtäkter och tortyr som segermakter alltid tillåter sej.

Det borde våra historiker berätta mera om. Och vad säger våra skolbarns historieböcker?

Jag försöker föreställa mej Republiken Sverige. Där Gärdebylåten blir nationalsång, med text av vår nationalskald Nils Ferlin:  

Viljen I så lekom vi fiol med varandra,

viljen I så lekom vi fiol med varandra.

Vindarna har stillnat kring vår lek

och Siljan ligger blek.

Tonerna de ger oss både skrattet och gråten,

viljen I så spelom vi nu Gärdebylåten,

frejdig kvintileren I som vi, fiddeliddelideli.

Låten stråkarna gå från moll till brusande dur.

Se skyarna! Hör klangen vill i björk och fur

ifrån säterjäntans lur…

Som många andra melodier ur folkvisetradition har Gärdebylåten ett omtvistat ursprung. Sedan 1950 tillskrivs den spelmannen Hjort Anders Olsson, men traditionerna är flera. Absolut säkert är dock att texten ovan är Nils Ferlins.

Och svensk är Gärdebylåten. "Björk och fur", det är Sverige i ett nötskal.

Om vi ser tillbaka på nationaldagsfirandet så ser vi sånt som bör avskaffas. Det militära muciserandet till exempel. Musiker uppställda i rader spelande militärmusik. Man kunde se hur de vantrivdes. Hur de längtade efter att få spela dansmusik, som de gör så snart de fått av sej uniformerna.

I republiken Sverige har vi inget kungahus. Men de kungliga ska inte avskaffas. I ett civiliserat land "avskaffar" man inte människor. Man pensionerar dem som inte kan förväntas kunna uträtta något nyttigt. Sverige är ett rikt land, vi har råd att ge de som förlorar sina privilegier ordentliga pensioner.

Vi andra lever gott på vår medborgarlön.

Medborgarlön, eller såkallad basinkomst, där var Finland föregångsland. När behovet av mänskligt arbete minskar kan man – som i det gamla tjyvsamhället – avskeda folk och ställa dem utan försörjning. Eller också kan man minska arbetstiden.

Finnarna införde fyra timmas arbetsdag för dem som ville arbeta för att öka sin standard. Och medborgarlön som skulle räcka för den som nöjde sej med enklare villkor. Därmed hade man säkerställt en grundtrygghet för dem som hade det allra sämst.

Det var bara för Sverige att följa efter. Borgarpacket ville naturligtvis ta bort de fattigas grundtrygghet för att säkerställa billig arbetskraft. Men när Sveriges nya valspråk kom upp på fasaden till LO-huset vid Norra Bantorget kunde ingen undgå att läsa:

Ej tjäna på andra, men tjäna varandra!

Jag kommer inte att få leva i Republiken Sverige. Men jag gratulerar er som får göra det. Ni har naturligtvis avskaffat klassamhället. Ni är naturligtvis vaksamma gentemot resterna av den gamla överklassen som fortfarande vill tjäna på andra i stället för att tjäna varandra.

Dem bör ni ta itu med. Inte prygla eller bura in – men uppfostra!  Den som vill tjäna på andra är asocial. Eftersom jag tror på människan, tror jag att det går att socialisera de asociala.

I Republiken Sverige går det illa för den som försöker tjäna på andra. Jävligt illa!

På vilket sätt? Ja, det vill jag helst inte försöka tänka ut.   

Jag kommer inte att få leva i Republiken Sverige. Synd – jag tror att jag kunnat göra nytta där. I Monarkin Sverige känner jag mej bara förlamad och får knappast någonting uträttat.

Och varför ska jag se det som ett bekymmer? Jag är nitti och blir väl inte så mycket äldre. Så jag kan tillåta mej att sitta här i dödens väntrum och ta det lugnt.

Men lite nyfiken är jag förstås. Och jag hoppas få se er påbörja byggandet av Republiken Sverige innan jag börjar min resa mot himlen genom krematoriets skorsten.