I mitt barndomshem fanns ingen
religion, mina föräldrar var för kloka för det. Men vidskepelsen trängde sej
ändå in via radion. Så var det också för poeten Ove Klinthäll som erinrar om
Solskenssångaren Hultman som sjöng Tack
för allt i evighet. Gud skulle man tacka även för plågor. Och Klinthäll
diktar sitt tack:
Tack för allt som existerat, tack för allt
som inte finns,
tack för allt jag memorerat, tack för allt
jag inte minns.
Tack för salt och tack för vatten, tack för
nog och tack för brist,
tack för ditten och för datten, tack för
senast, tack för sist.
Tack för ett som för ett annat, tack för opp
och tack för ner,
tack för klockan som har stannat, tack för
allt jag inte ser.
Tack för ute, tack för inne, tack för allt
jag inte vill,
tack för glädjen i mitt sinne, tack för allt
och lite till.
Tack för lock och tack för lämpor, tack för
hi och hej och hå.
Tack för kraft och tack för krämpor, tack för
allt och mer ändå.
Tack för ost och tack för macka, tack för skuld
och tack för lån.
Allra mest vill jag dock tackaaa… TV2 för
Robinson.
Det finns en föreställning om att
man inte får håna folk för deras tro. De religiösas vidskepelse ska
respekteras. Det kan jag inte hålla med om. De som är religiös har fått sin världsbild
om bakfoten och riskerar att föra vrångbilden vidare till sina barn, elever och
barnbarn. Den som är religiös ska inte respekteras utan avslöjas!
Den
ogudaktige Ove Klinthäll är välkommen med nya ogudaktiga verser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar