I dag är det Johannes Döparens
dag, står det i min almanacka. Vem han var kan man lätt googla fram. Han föddes sex månader före Jesus och
avrättades omkring år 30 efter Kristus. Hans kranium bevaras i en kyrka i Rom.
Enligt
evangelierna levde Johannes ett asketiskt liv i ödemarkerna kring Jordan. Han
förkunnade att folket behövde låta döpa sig för att vara redo att ta emot Guds
son. Även Jesus blev döpt av Johannes.
I
Bibeln berättas att Johannes greps av Herodes Antipas efter att ha kritiserat
dennes äktenskap med sin brors hustru. Han avrättades genom halshuggning.
Så
står det i dessa gamla sagor som berättades av min skolfröken på 1930-talet och
som hon försäkrade var sann historieskrivning.
Den
dåtida överklassen ville att folket skulle vara troende i stället för vetande. Kristendom
var det viktigaste ämnet i skolan. Varje skoldag började med morgonbön och
nästan varje dag hade en psalmvers i hemläxa.
Mitt
förstånd räddades av mina föräldrar som aldrig ett ögonblick trott på de
vidskepelser som även deras skola försökt pracka på dem. Den svenska
arbetarklassen tvingades gå i en skola som inte lärde ut kunskap utan
vidskepelse.
Men
det fanns lärare som ville bättre. Jag fick en lärare som var socialdemokrat (på
den tiden alltså vänster). Han lät oss läsa krilleboken men la till en egen
kommentar: – Ja, vi får väl tänka oss att
det här var de gamla judarnas tänkesätt…
Då
förstod vi att kristendomen inte var något som vi skulle tro på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar