Dans kring en midsommarstång

Jag bad vår favoritpoet Ove Klinthäll att skriva något vackert om midsommaren, något som jag kunde sjunga för barnen och inviga dem i svensk tradition. Poeten valde en melodi, "Så gå vi runt…" och bifogade denna Midsommardans:

Så går vi runt kring en midsommarstång,

smal, hög och lång, gång efter gång,

dansen går runt under språng, skratt och sång,

varje midsommarafton.

Äldre och yngre och kille som tjej

åbäkar sej, med tjo och hej.

Sån himla röra, det oroar mej

varje midsommarafton.

Liten och nätt eller stor, fet och tjock,

springer i flock och hoppar bock.

Det kan va farligt, för det kan bli krock

varje midsommarafton.

Hoppa som grodor och bära sej åt

låt efter låt, va, är det nåt?

Barnungar slår sej och brister i gråt

varje midsommarafton.

Folk får ju bulor, blessyrer och sår,

ramlar och slår smalben och tår.

Folk tänker tydligen inte ett spår,

någon midsommarafton.

Här borde staten gå in, tycker jag!

Här är vår lag mycket för svag!

Låt mej få ställa ett vettigt förslag

denna midsommarafton:

Låt mänskor ställa sej stilla i ring,

inte nåt spring, inte nånting.

Stången kan snurra elektriskt omkring

lungt kring sin egen axel…

…varje midsommarafton.

Inte blev det nåt att sjunga för barnen inte… Så vad gör man? Jag var bjuden på utflykt till Löfstad slott, men utflykten ställdes in på grund av regnet. Så nu sitter man här i sin ensamhet. Och har i alla fall fått en sång som man kan tralla på för att muntra upp sej själv. Glad midsommar!