I en
demokrati ska majoriteten bestämma. Men vi – de många – har låtit lura oss över
på motståndarsidan. Vi klädde oss i skjorta och slips och gick in i företagares
förhandlingsrum och använde hans språkbruk – då förlorade vi.
Vi borde ha hämtat ner företagaren på verkstadsgolvet och använt
vårt eget språk:
– Snacka inte skit nu, vi ser ju att du öser in stålar. Nu får du
dela med dej om du vill ha nåt mer uträttat.
Och nästa gång:
– Du förstår säkert att det här inte kan fortsätta. Nu har du
tjänat nog på oss, nu tar vi över.
Varför gjorde vi inte det?
Där för att de som skulle förhandla för oss aldrig stått på något
verkstadsgolv (professorssonen Hjalmar Branting) eller också gjort sig så rika
på oss att de hör hemma hos våra motståndare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar