Beväpna våra barn med ord!

Mycket få svenskar yttrar sej i det offentliga samtalet. Mindre än tio procent av oss har skrivit en insändare eller en text på ett demonstrationsplakat, läste jag i en utredning.

För att säga något måste man ha något att säga. Och för att ha något att säga måste men ha något att säga till om! Den som känner sej utan inflytande tiger.

Näringslivets krav på kunskaper hos befolkningen minskade när allt mer gjordes av maskiner och allt mindre för hand. Då fick vi en rolighetsperiod i skolan. Ungarna lärde sej snabbt att vägra göra sånt som är "tråkigt".

Den perioden är det dags att göra slut på. Ungarna måste lära sej skriva och de bör få veta varför.

För att kunna göra sej gällande!

Det är en väldigt trång krets som kulturen verkligen angår i dagens Sverige. Den kretsen måste vidgas. Det är bråttom.

Målet är att göra slut på alla orimligheter som hotar världen – ojämlikhet, rovdrift, miljöförstöring, upprustning, vidskepelse, maktlöshet, auktoritetstro.

I Sverige förs klasskampen inte med vapen, knivar och påkar. Den förs med språket, i tal och skrift. Språket är ett vapen.

Så låt oss beväpna oss. Och beväpna våra barn. Beväpna dem med språket, beväpna dem med ord!