Till mina minnen från min barndom på 1930-talet hör att vi
flyttade ofta. Vi hade inte mycket möbler, allt vi ägde rymdes på ett vanligt
lastbilsflak. Men varför flyttade vi?
Vi var fattiga, orsaken till
flyttningarna måste ha varit ekonomisk. Kunde man strunta i att betala den
sista hyran? Eller den första? Fastighetsägarna tycks ha varit den svaga parten,
de ville ha hyresgäster och få in hyrespengar.
I dag är maktförhållandena de
motsatta. Fastighetsägarna (samhällets parasiter som inte tjänar på arbete utan
på ägande) kan ta ut skyhöga hyror på bostäder som folk måste ha. De kan sno åt
sej en arbetares halva inkomst till hyra för en bostad, det är rena
utpressningen.
Jag önskar mej ett annat samhälle.
I mitt samhälle skulle man inte tjäna pengar på ägande, bara på arbete. I mitt
samhälle skulle inte arbetarnas representanter tjäna sju arbetarlöner.
Mitt samhälle skulle vara
socialistiskt.
I min barndom var Socialdemokratin socialistisk. Men allting
går att köpa, även sosseledare. Det kommer historikerna att visa i framtida
forskning. Jag hoppas de också kommer att kunna visa varför det var ekonomiskt
fördelaktigt för de fattiga med alla dessa flyttningar jag var med om i min
barndom.
Tyvärr kommer jag inte att få
veta vad de kommer fram till. Är man som jag nittio år har man inte tid kvar
att ta del av framtida forskning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar